Facebook
Twitter
Beskrivning
Gratis historik (16)
Tekniska data
Skickbedömning
-
Skick tekniskt
Startade lätt och fungerade bra i motor och drivlina. Vid en kortare provkörning upplevdes allt från styrning, koppling, växellåda, väghållning och bromsar fungera väl. En bekväm och trivsam bil.
Ej kontrollerad på lyft och en äldre bil kan ju bjuda på överraskningar men det som kunde ses undertill såg bra ut -
Skick interiör
Originalinredning i gott skick med bra komfort i stolar och baksäte. Lite pyssel med säkerhetsbältena, men det vänjer man sig snabbt vid. Dörrsidor, paneler, innertak och mattor är i bra skick. En söm har släppt på förarstolens sida av ryggstödet. Ratt, reglage, instrumentbräda och mätare är i bra skick. Alla el-funktioner fungerar, men backspegeln har lossnat och medföljer. En tillfällig spegel sitter där nu. AC:n fungerade förra året men behöver ses över nu. Den originala JBL-anläggningen har kvar den integrerade CD-enheten (urkopplad), men radioenheten är utbytt mot en nyare. Tät taklucka med elfunktion. Fungerar väl, men delar kring knapp/manövreringen har lossnat (medföljer).
-
Skick exteriör
Det förefaller vara originallackering, men det finns spår av bättring vid till tex stötfångaren fram. I övrigt är den i bra skick med tanke på ålder och miltal, med något skav, stenskott och repor. Glas, lister, emblem och belysningsdetaljer är i gott skick. Det finns färgskav på lister och detaljer som kan fixas till om man så önskar. Fina fälgar och nyare däck. Motor- och bagageutrymmen är i bra skick.
-
Skick helhet
Amerikanska vagnar från 80- och 90-talen är inte helt vanliga i Sverige, men vi har här en både spännande modell och ett exemplar i fint bruksvänligt skick med detaljer att se över. Tillsammans med de låga milen gör det här Åskfågeln till en intressant klassiker och entusiastvagn.
Fakta om modellen
Till en början var det en ren tvåsitsig bil med sportvagnsambitioner. Redan 1958 blev den fyrsitsig och mer av en Grand Touring-vagn. På 60-talet hade den till och med fyra dörrar under en tid.
Som många amerikanska bilar under 70-, 80- och 90-talet växte och krympte modellen om vartannat. När den tionde generationen presenterades i slutet av 80-talet hade man hittat tillbaka till en kombination av sport- och GT-ambitioner, både i design och utrustning. Det stod klart att man nu konkurrerade med europeiska bilar i samma klass. Den byggdes på MN12-plattformen med ett nytt chassi där den stela bakaxeln var ett minne blott, vilket förbättrade väghållning och körglädje, fast de behöll bakhjulsdriften. Man valde dock inte turbo, utan en kompressor för bättre vridmoment vid lägre varv. Motorpressen var överförtjusta och menade att Thunderbirden aldrig hade varit bättre. Motor Trend utsåg också versionen till "Car of the Year" vid lanseringen 1989. Motorn var inledningsvis en 3,8 liters V6:a med kompressor och intercooler som gav 210 hk. Förutom att den erbjöds med femväxlad låda hade den ställbar fjädring, diffbroms och ABS-bromsar som standard. Trots en bra start med försäljningssiffror över 100 000 exemplar per år dalade försäljningen och den sista bilen tillverkades i Ohio i september 1997. Sagan om Åskfågeln var över. Men inte riktigt, som så många andra biltillverkare dammade man kring millennieskiftet av någon av sina klassiker, däribland Ford. Den elfte generationens Thunderbird, en hyllning till ursprunget, i en tvåsitsig version som påminde om den första generationen, tillverkades åren 2002-2005. Totalt har Ford tillverkat 4,2 miljoner T-birds.